I synnerhet sedan första världskriget började man i väst att på allvar att misstro de episka kreativa möjligheterna man tidigare trott sig förstå sig på. De stora mänskliga äventyren kunde inte längre hittas, trots idealiserade krig och legendariska slag. Å ena sidan hade den moderna krigstekniken och de nya massförstörelsevapnen förändrat mycket  jämfört med det förflutna som ännu inte hade byggt upp någon estetisk referens som kunde kommenteras med entusiasm. Dessutom skapade resultatet förstörelse för miljontals människor och nästan hela generationer på slagfälten fyllda av diken där det ofta gick år utan att ett enda steg framåt, den oundvikliga känslan av att framstegen inte nödvändigtvis är den drivande ljusa kraften som leder fram till ett nytt och harmoniskt samhälle. Snarare kan det vara tvärtom och föra mänskligheten till de värsta av missöden. Det blev allt svårare att hitta något spår av hjältemod i de många ärren från de ändlösa lerfälten och minorna. För att hitta den sanna moderna hjälten var man tvungen att leta någon annanstans och det lutade mer och mer åt dagens äventyrliga urbana liv, en delvis ny mytologi om en värld full av dagliga prövningar och arbeten för män och kvinnor.

Det är fortfarande dock en något paradoxal frånvaro i Joyces Odysseus, utgiven under första världskriget och något av en pionjär för den nya kroppsliga epiken och kanske den mest betydelsefulla beståndsdelen i de nya urbana äventyrens topografi. I Dublin finns det ingen metro (kraftfull metafor, även det omedvetna och resan till helvetet) och det är frestande att föreställa sig hur införandet av underjordiska tunnlar hade förändrat berättelsen.

Det är rimligt att hävda att om Paris har blivit synonymt med västvärlden, på samma sätt som New York blivit ett av de enastående episka landmärkena under 1900-talet, mycket på grund av uppmärksamheten som alla de samtida artister och författare har gett de underjordiska transportsystemet. De tidigare kan ha varit av betydelse: Court of Miracles och Ringaren i Notre Dame, de underjordiska gallerierna Phantom of the Opera, katakomberna, Alfred Jarrys verk och andra patafysiska föregångare och sedan surrealismen som lyckades att att se extraordinära monster bland tågen som korsar tunnlarna under våra fötter… Sanningen är att antingen genom filmen (Bresson, Godard, Luc Besson, Leo Carrax…) litteraturen (några av Cortazars mest minnesvärda historier till utspelade sig på tunnelbanan) eller konsten har man i Paris tunnelbana investerat i kvaliteter som liknar den förtrollade skogen i de medeltida romantiska berättelserna.

Paul Oilzum

Inuti uppfattar man omedelbart en sällsam förändring av tid och rum, gemensam för alla tunnelbanor i hela världen då de utökar våra möjligheter och ger oss tillgång till nya sätt att tänka, röra oss och bete oss. Upplev det själv när du hyr lägenheter i Paris

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Resenärer bör besöka den gamla Cimitiere du Sud, i dessa dagar mer känd som kyrkogården i Montparnasse. Åk under den sena eftermiddagen och avnjut en fin cigarr på bänken tillsammans med en gammal och elegant skandinavisk kvinna, smaka på den berusande doften av den eventuella rökrelaterade döden intill Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoirs enkla och vackra gravar.

Kanske kommer hon att berätta den oroväckande historien av Guy de Maupassant om den medeltida dödskallen som trodde sig förföra en blond dam i nöd som han hade hittat i tårar vid en sjökaptens grav, bara för att några veckor senare återigen får se henne på en kyrkogård framför en annan mans grav och inser att han faktiskt var ett av hennes offer. Denna skandinaviska kvinna bekänner sedan att hon är en av hennes avkommor och erbjuder sig att följa med dig till Maupassants grav. Du måste då bestämma dig om du väljer att följa med henne eller inte.

På den vackra kyrkogården i Montparnasse hittar man gravar tillhörande många av de författare som i stor utsträckning skrev om döden: Baudelaire, Banville, Beckett, Ionesco, Cioran, Cortázar, Vallejo, Duras och Sontag är alla begravda här och har mest troligt vilda fester tillsammans i tomrummet. I den judiska sektionen hittar du den framlidne och fantastiske Serge Gainsbourg vars lilla familjegrav alltid är täckt av blommor, kramdjur, tunnelbanebiljetter, inköpslistor, spritflaskor och många fler hjärtliga och lekfulla erbjudanden som förnyas varje morgon utan undantag.

För besökare som utforskat gatorna i det bohemiska Paris under mellankrigstiden eller frammanat skulpturen av Marie de Medicis i Luxemburg Garden, de vars huvuden översköljts av Fragonards bilder med en outsäglig nostalgi för den sedan länge svunna tiden eller för de som oavsiktligt kliver på marken som täcker de överväldigande katakomberna mellan det sjätte och fjortonde distriktet i staden, de som vandrar omkring med sina visioner av cigaretter från Sorbonne och Galuoises bör snubbla över det dubbla monumentet som finns i Montparnasse, ett hemligt och obegripligt utrymme vars gränser endast kan uppfattas från andra sidan graven.

Paul Oilzum

När du slinker undan liemannens långa beniga fingrar kan du vara lugn då du kommer att vila i frid i lägenheter i Paris , vilka regenbundet kontrolleras av spökjägare.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig