Shakespeares bokhandel i Paris

Hittills är det ingen skillnad mot alla andra gamla bokhandlare. Men Whitmans bokhandel hette ursprungligen Le Mistral och bytte sedan namn till STI Shakespeare och Co för att hedra en annan legendarisk bokhandel som stängdes 1941 eftersom ägaren Sylvia Beach vägrade att sälja ett exemplar av Joyce till en tysk officer (kom ihåg att detta var under den nazistiska ockupationen). Och? Kanske du som läsare undrar. Tja, Sylvia Beach var inte bara köpman, i hennes bokhandel, som tillika var hennes hem, hade hon ständiga möten med den tidens mest framstående intellektuella: Eliot, Gide, Nabokov, Fitzgerald, Gertrude Stein och Hemingway. Hon vågade också publicera Joyces Odysseus när ingen gav ett ruttet öre för hans verk. Den ursprungliga Shakespeare och Co låg på Rue de l’Odéon (och tidigare på Rue Dupuytrens). Man kunde samtala och läsa gratis, lämna begagnade och anordna spelningar i denna mysiga bokhandel.
I början av 50-talet bytte den bohemiska Whitman namnet på bokhandeln till Shakespeare och Co och flyttade till det historiska Quartier Latin med samma filosofi som Sylvia Beach. Burroughs, Miller, Sartre, Beauvoir, Kerouac och Breton var frekventa besökare på bokhandeln. Dessutom gick det inte en vecka utan att det var uppläsningar (annonser på anslagstavlan) där folk pratar och kommenterar och han erbjöd även praktik till studenter som ville ha en några timmars arbete mot boende (i sovsäck) på den övre våningen. För att göda myten så fick alla böcker såldes i bokhandeln en stämpel som säger “Shakespeare and Co Kilometre Zero Paris”. Det är inte världens mest underbara grej men för bibliofilen är det nog så nära man kan komma.
Candela Vizcaíno
Myten började med två lägenheter i Paris fulla med böcker. Därefter kom bokhandeln, vänner, etc…
Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig








Mycket intressant! Jag hoppas att jag kan låna lite fakta till ett föredrag för min klass?
/MvH Vera 12 år