I synnerhet sedan första världskriget började man i väst att på allvar att misstro de episka kreativa möjligheterna man tidigare trott sig förstå sig på. De stora mänskliga äventyren kunde inte längre hittas, trots idealiserade krig och legendariska slag. Å ena sidan hade den moderna krigstekniken och de nya massförstörelsevapnen förändrat mycket  jämfört med det förflutna som ännu inte hade byggt upp någon estetisk referens som kunde kommenteras med entusiasm. Dessutom skapade resultatet förstörelse för miljontals människor och nästan hela generationer på slagfälten fyllda av diken där det ofta gick år utan att ett enda steg framåt, den oundvikliga känslan av att framstegen inte nödvändigtvis är den drivande ljusa kraften som leder fram till ett nytt och harmoniskt samhälle. Snarare kan det vara tvärtom och föra mänskligheten till de värsta av missöden. Det blev allt svårare att hitta något spår av hjältemod i de många ärren från de ändlösa lerfälten och minorna. För att hitta den sanna moderna hjälten var man tvungen att leta någon annanstans och det lutade mer och mer åt dagens äventyrliga urbana liv, en delvis ny mytologi om en värld full av dagliga prövningar och arbeten för män och kvinnor.

Det är fortfarande dock en något paradoxal frånvaro i Joyces Odysseus, utgiven under första världskriget och något av en pionjär för den nya kroppsliga epiken och kanske den mest betydelsefulla beståndsdelen i de nya urbana äventyrens topografi. I Dublin finns det ingen metro (kraftfull metafor, även det omedvetna och resan till helvetet) och det är frestande att föreställa sig hur införandet av underjordiska tunnlar hade förändrat berättelsen.

Det är rimligt att hävda att om Paris har blivit synonymt med västvärlden, på samma sätt som New York blivit ett av de enastående episka landmärkena under 1900-talet, mycket på grund av uppmärksamheten som alla de samtida artister och författare har gett de underjordiska transportsystemet. De tidigare kan ha varit av betydelse: Court of Miracles och Ringaren i Notre Dame, de underjordiska gallerierna Phantom of the Opera, katakomberna, Alfred Jarrys verk och andra patafysiska föregångare och sedan surrealismen som lyckades att att se extraordinära monster bland tågen som korsar tunnlarna under våra fötter… Sanningen är att antingen genom filmen (Bresson, Godard, Luc Besson, Leo Carrax…) litteraturen (några av Cortazars mest minnesvärda historier till utspelade sig på tunnelbanan) eller konsten har man i Paris tunnelbana investerat i kvaliteter som liknar den förtrollade skogen i de medeltida romantiska berättelserna.

Paul Oilzum

Inuti uppfattar man omedelbart en sällsam förändring av tid och rum, gemensam för alla tunnelbanor i hela världen då de utökar våra möjligheter och ger oss tillgång till nya sätt att tänka, röra oss och bete oss. Upplev det själv när du hyr lägenheter i Paris

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Har du någonsin tänkt på vilken roll identiteten spelar i samhället? Tja, om du inte har kollat in hans senaste funderingar har andra teorier utvecklats angående detta samt konstverkens roll i denna fråga och Galeria Nacional de Jeu de Paume i Paris har samlat dem under titeln Identités Précaire där man samlar 16 konstnärer och konstkollektiv för att presentera och diskutera denna komplexa sociala fråga fram till den 20 september.

Bakom utställningen står Christophe Bruno som valt ut 19 olika projekt som utforskar anonymitetens konflikter i ett homogeniserat samhälle som styrs av opersonliga koder och förlorad identitet när man kan kopiera allt, särskilt genom Internet. Utställningen pågår fram till september 2012 med olika utställningar och tävlingar under titeln Side Effects.

Identiteten är en uppsättning egenskaper hos en individ eller ett samhälle. Dessa funktioner skiljer ut subjektet ifrån andra liknande samhällen och ger dem innehåll och personlig representation. I bakgrunden finns det fundament som bygger upp mångfalden.

Identiteten knyter oss även till det förflutna och våra beteendemönster som märkts av vår historia och ger oss en atavistisk tro och kultur vilket fungerar som ett sammanhållande element inom den sociala gruppen. I korthet fungerar den som ett stöd för individer eller samhällen som baseras på en känsla av samhörighet.

Därför är det viktigt att identitetsbegreppet främjas, särskilt i samhällen som snabbt håller på att förlora sin identitetskänsla.

Antropologiskt sett har man strukturerat upp två olika identitetsteorier. En som bygger på identiteten som något immanent kulturarv som överförs genom att identiten konfigureras över tiden. Den andra anser att identiteten konstrueras, att den är föränderlig, formbar och hanterbar, vilket därmed kan förklara den kulturella kolonialismen vi kan se i många samhällen.

Dessa och andra teorier kommer att finnas med bland de 19 projekten med de 16 olika konstnärerna eller konstkollektiven, bland dem finner vi: 0100101110101101.ORG, Yes Men, Cornelia Sollfrank, La Barbe, Anonymous, Heath Bunting, Dick head man Records, Aram Bartholl, Etoy, Iocose, Michael Mandiberg, Moddr_, Mouchette, Les Liens Invisibles och Luther Blissett.

0100101110101101.ORG består av sociala aktivister som satte upp föreställningar mot kriget och den hänsynslösa dominans som genomsyrar nätet och media. I denna utställning presenterar man en föreställning från 2003 med märket Niké Ground.

Schemat är fullspäckat av fantastiska verk från Luther Blissett, som motsvarar en konstaktion under 1994 då flera europeiska konstnärer grupperades under den falsk identiteten Luther Blissett och undertecknade sina verk med detta namn för att skapa kaos inom kulturindustrin.

För mer information http://espacevirtuel.jeudepaume.org/identites-precaires-630/

Nancy Guzman

Om du är motiverad att ompröva frågan om vår identitet behöver du helt enkelt bara åka till någon av våra lägenheter i Paris där frågan om den unika och oföränderliga identiteten alltid är aktuell, spendera sedan tid med att besöka stadens kulturella utbud, särskilt Jeu de Paume där denna utställning visas upp.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Alla städer fortsätter att leta efter nya sätt att locka till sig turister, försäljare, köpare och immigranter. Hur många olika konstsaker finns det inte idag för att folk ska fortsätta köpa det samma eller det bäst förändrade, eller med lite tur, något nytt. Hemligheten till att överleva för vilken stad som helst är att hela tiden förnya sig, ge nya möjligheter till sina invånare och inte stagnera. New York är ett exempel på en stad som har lyckats med just detta. År efter år kommer enormt många människor till “det stora äpplet” vilket gör kulturella möten omöjliga att undvika och övergången från en sida till en annan blir omöjligt att gå miste om. Nya restauranger, nya affärer, nya musikgrupper, scener som skapas och förnyas. Det är sådan kulturen blir, “culture vultures” som de säger, kapabel att likt en rovfågel stöta sig med vem som helst utan minsta blygsel.

Berlin är ett annat exempel. Med alla sina förändringar, krig och rörelser som skapats från denna tyska huvudstad blir det omöjligt att inte tro på förändringen. Och kanske är det just detta som mest av allt lockar med Berlin, den senaste kaotiska konsten som kommer från dessa latituder, hela rockens undergroundscen och den elektroniska musiken, kollektivet LGBT, och allt detta har en viktig roll till att skapa ett område som verkligen är öppet för alla hudfärger, raser och nationaliteter.

Här kommer vi till Paris: Vad hände med “ljusets stad? Tappade den möjligen bort sig? Paris är en stad fylld av attraktiv historia. Att vandra runt i Paris är som att gå igenom det allra viktigaste kring den moderna kulturen, konsten och det samtida tänkandet. Det finns inte ett hörn i staden som inte har funnits med i olika förändringar som också inverkat på hela det förra seklet: de avantgardiska konstnärerna, maj 1968, tänkare som Sartre, Derrida, Foucault, Lacan. Även om Paris idag är en av de dyraste resmålen i Europa så finns det fortfarande möjligheter i den fria luften som är bekväma och utan större kostnader och som kan göra dina dagar i denna stad till ett stort ögonblick av nöje och kultur. Förutom alla museer, kyrkor, gallerier och klubbar finns också ett stort antal saker att se under bar himmel, där man också kan komma i kontakt med människor av alla sorter som precis som du är intresserade av kultur, konst och allt nytt som händer inom film och video.

Festivalen Silhouette arrangeras för tionde gången i år och bjuder på det bästa inom kortfilm och konserter från den 27 augusti till den 4 september. Silhouette arrangerar också verkstäder som är kopplade till konsten, såväl för barn som för ungdomar, där man presenterar ytterligare lite mer om filmkonsten genom åren. Av denna anledning är det inte bara en möjlighet till nöje utan också ett ställe där man kan lära sig något nytt under sommaren, där också de allra yngsta har möjlighet att delta. Allt detta i parken Buttes Chaumont, och allt är gratis. Förbered dig också på flera fantastiska konserter på kvällen. För mer information om de olika datumen och visningarna, besök följande hemsida: http://www.association-silhouette.com/

Alexa Ray

Vad kan vara bättre än att hitta lägenheter i Paris denna sommar och ta del av bra film ett brett kulturellt utbud i “ljusets stad”.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner