Det vore kanske lämpligare att hitta honom nära Champs Elysées, i en av de fängslande vackra salarna av Musée Jacquemart-André de París (158 boulevard Haussmann), men det är ändå i Musée d’Orsay (62, rue de Lille) där man kan betrakta porträttet, som är målat 1897 av Giovanni Boldini. Ett porträtt av en attraktiv herre med en högdragen blick, god hållning och en imponerande näsa.

Paul Oilzum

När du hyr lägenheter i Paris kan du passa på att besöka dessa ovannämnda museer och drömma dig bort till Montesquious tider.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

För mer information: http://www.musee-erotisme.com/



Luz Obscura

Montmarte, poeternas kvarter är idag erotikens kvarter i Paris. Om du planerar en speciell resa, hyr lägenheter i Paris och upptäck alla gatuhörn i Montmarte, du kommer säkert bryta några tabun.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Det är inte ovanligt att man hittar folk som är skeptiska och som säger att detta fenomen är en vandringssägen även om den är väl utbredd. Men du behöver göra bara göra en mindre forskning inom psykiatrin för att bevisa för dig själv att detta mystiska Paris syndrom faktiskt existerar och har under en lång tid haft en plats i litteraturen, speciellt i Japan där de allra flesta fallen finns.

Den första personen som beskrev problemet var den japanska psykiater, Hirokai Ota, som bodde i Frankrike. Han beskrev det som ett tillfälligt psykiskt tillstånd som drabbat några av hans landsmän när de besökte den franska huvudstaden. Enligt uppgifter från den japanska ambassaden i Paris – där de har organiserat katalogtjänster och medicinska enheter för behandling av patienter – beräknas tjugo personer lida av detta syndrom varje år. En stor del av dessa måste tas hem omedelbart eftersom det enda botemedlet är att återvända till Japan så fort som möjligt och aldrig komma tillbaka till Paris igen. Tydligen är kvinnorna runt trettio års åldern de som är mest sannolika att drabbas av symptom från detta syndromet.

Många av dessa symtom (hög puls, illamående, yrsel, svimningar, hallucinationer, svettningar) liknar de som presenteras i Stendhal syndromet, som är ett resultat av ett överväldigade av en alltför estetisk känsla, antingen genom kvalitet eller kvantitet av verk, konst och skönhet som betraktaren blir exponerad för på ett ögonblick. Men Paris syndromet visar sig snarare tvärtom, dvs. besvikelsen när en stad inte lever upp till den föreställda bild turisterna hade gjort av staden innan resan.

Det skulle därför vara en typ av kulturchock som skulle leda till ett extremt trauma som efterföljs av fysiska symptom som kännetecknar en kris eller ett nervöst sammanbrott, vilket även kan inkludera ångest, känslor av förföljelse eller en känsla av att man är ett offer för en avsiktlig fientlighet och aggressivitet. Filmer, foton, låtar, tv-serier etc., ger japanerna en förutfattad mening om en avlägsen kultur där allt är romantiskt, idylliskt och sofistikerat. När de så reser till Paris och möter dess riktiga ansikte, den frenetiska pulsen i en modern storstad, med motsvarande doser av brådska, låg utbildning, starka lukter, buller och andra oljud, plus det faktum att kroppsspråket hos den franska befolkningen är bokstavligen motsatsen till japansk kultur (för att inte tala om oförskämdheten hos vissa servitörer) och det verbala språket uttrycks på ett sätt som helt obegripligt för de flesta japanska besökarna. Det som orsakar denna sjukdom i en procentandel av de japaner som besöker Paris, även om de är mycket få med tanke på att det kommer hundratusentals japanska besökare till Paris varje år, så är det ändå väldigt märkbart.   

Paul Oilzum

Denna händelse i den så kallade kärlekens stad fortsätter att verka mycket illustrativ. Om du hyr en av lägenheter i Paris har du nu varnats för faran med att idealisera saker för mycket innan du åker dit.

Kontakta mig 

Översatt av: Anneli Andersson

Androgynitet blev en naturlig del av modet på 90-talet när Kate Moss totalt förändrade bilden av skönhet med sin chica ”junkiestil” och sin smått utmärglade siluett. Sedan dess är ett tvetydigt genus en del av klädvärlden, ”pojkvänlooken” eller ”dandy chic” visar att kvinnor också kan ha en maskulin stil utan att alls förlora sin sensualitet.

På senare år har vi kunnat se en ny typ av personer som täcker förstasidorna på några av mest prestigefulla magasinen inom modebranschen. Fantastiska och sexuellt dubbeltydiga personer, med stora läppar och väldigt långa ögonfransar, som korsas av en stil som tveklöst andas maskulinitet, något som förbluffar oss. Vi pratar om vackra ansikten som de läckra supermodellerna Lea T och Andrej Pejic som har lagt beslag på de viktigaste modemagasinen.

Lea T är transsexuell och Andrej Pejic en ung tjej/kille på 18 år som har erfarenhet av femininitet och maskulinitet. Det för oss vidare till följande fråga: Har det tredje könet slutligen etablerat sig som en naturlig del i vår kultur?

Nyheten att flygbolaget P.C Air hyr in transsexuella flygvärdar verkar styrka det faktum att det tredje könet har blivit helt accepterat i vårt samhälle.

Det spanska magasinet ”Candy” introducerades 2009 och var den första publikationen som ägnade sig åt att hylla ”blandklädsel”, transexualitet och androgynitet som en sätt att visa på alternativa livsstilar.I tidningen stötte vi på några av de vackraste modellerna i världen klädda i silke och fjädrar – vilket förde stereotyperna om blandklädsel åt sidan.

Vi kan faktiskt få uppleva ett paradigmskifte när det handlar om acceptansen för det tredje könet i vårt samhälle. Kanske är alla dessa historier inte blott ett sätt att få uppmärksamhet kring olika evenemang.

Heloise Battista

Hyr lägenheter i Paris och ta del av dragkulturen i den vackra stad, hem för många transsexuella och människor inom underhållningsbranschen.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner