Det var för exakt 100 år sedan som Picasso och Apollinaire såg sig vara involverade i det mystiska försvinnandet av da Vinci’s Mona Lisa från Louvre. Det som gjorde de båda till misstänkta var inte bara deras allmänt kända ikonoklasta och anti-museums ställningstagande, som i sällskap med bland andra Brancussi, Modigliani, Cocteau, Max Jacob och Juan Gris, utformade Picasso Gruppen, utan även att bägge hade varit i kontakt med en erkänd konst tjuv som sålde dem några iberiska statyer som var stulna från Louvre.

Alla dessa frågor har kommit till ytan ännu en gång efter den nya upptäckten, 271 målningar, teckningar, sketcher och litografier, med ett värde av 60 miljoner euros, gjorda mellan 1900 och 1932 av Picasso har dykt upp från intet. Denna gång var det inte en italiensk hantverkare, utan en fransk elektriker, som menar på att han fick dessa verk i gåva utav Picasso, efter att ha arbetat för honom under hans sista år vid livet.

Museet Picasso
5 Rue Thorigny
75003 Paris, Francia
01 42 71 25 21

Paul Oilzum

I detta fall misstänker man inte plagiat utan stöld. Att hyra lägenheter i Paris kan vara ett sätt att ta del i leken av stöld och plagiat. Fast det är klart, du kanske nöjer dig med att beundra de oräkneliga verken som blivit identifierade som äkta på Picasso Museet.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Man kan enkelt hävda att artonhundratalets järnvägsstationer fortfarande utgör en av den moderna stadens nyckeldelar. Det är svårt att motstå attraktionen hos en plats där allt sprudlar av liv och rörelse. Människor som kommer till stan och lämnar den. Kommer ifrån eller åker till andra städer, andra länder, andra liv och lämnar immateriella berättelser skrivna i luften som likt plasma bebos av själarna från alla människor som någon gång vandrat genom dess salar. På grund av dessa stationers natur blir de spöklika själarna till avlagringar som bygger upp ett eko av industriella ljud till en symfoni som berättar om kärlek, sorg, exil, hopp, smärta, lust…

I denna aspekt, som stöds av dess arkitektoniska storhet, inspirerar den till vördnad liknande den som skapas av stora tempel och vid många tillfällen har la Gare du Nord jämförts med gotiska katedraler. I likhet med andra imponerande byggnader från samma tidsålder använde man sig av de allra senaste och mest revolutionerande arkitektoniska teknikerna när man uppförde byggnaden. Den nya katedralens Gud uttrycktes emellertid inte genom en vertikal stigning mot det gudomliga ljuset utan snarare genom de horisontella vidderna som sörjer för de praktiska nödvändigheter som krävs för ett konstant flöde av människor och varor utan vilka den industriella revolutionen hade varit omöjlig. Denna station är ett förhärligande av pengareligionens uppkomst.

Gare du Nord är kanske mer av en icke-plats då den ju inte bebos av någon, förutom anonymiteten som ger platsen dess karaktär och den ständiga genomströmningen av liv och rörelse. Det uppskattas att ca 180 miljoner människor årligen passerar stationen, var och en lämnar sina spöklika spår. Genom att fungera som en ankomstcentral för denna vackra stad, en stad som representerar det industriella och sociala arvet som vi är direkta arvtagare till, verkar det som att stationens aura länkar den samman med byggnader såsom katedralerna i Santiago och Canterbury. Liksom dessa två fungerar den dock i huvudsak som en tröskel mellan två världar, som metaforiskt och symboliskt kan komma att förbli en bro mellan himmel och jord.

Kanske har dessa grundläggande kvaliteter aldrig uttryckts bättre än i La Maman et la Putain, den minnesvärda filmen av Jacques Eustache där huvudpersonen tar med sitt sällskap till sitt favoritställe, stationens restaurang, på en middag som gränsar mellan två världar (dag och natt, landsbygd och stad…) vilket han menar är själva hjärtat i Murnaus film.

Här möttes Verlaine och Rimbaud utan att vara medvetna om det, och här sköt Alice de Janze ihjäl sig själv och sin älskare i ett av det tidiga 1900-talets mest skandalösa svartsjukedraman…

Paul Oilzum

Om du hyr lägenheter i Paris se till att du inte missar denna fantastiska byggnad.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Resenärer bör besöka den gamla Cimitiere du Sud, i dessa dagar mer känd som kyrkogården i Montparnasse. Åk under den sena eftermiddagen och avnjut en fin cigarr på bänken tillsammans med en gammal och elegant skandinavisk kvinna, smaka på den berusande doften av den eventuella rökrelaterade döden intill Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoirs enkla och vackra gravar.

Kanske kommer hon att berätta den oroväckande historien av Guy de Maupassant om den medeltida dödskallen som trodde sig förföra en blond dam i nöd som han hade hittat i tårar vid en sjökaptens grav, bara för att några veckor senare återigen får se henne på en kyrkogård framför en annan mans grav och inser att han faktiskt var ett av hennes offer. Denna skandinaviska kvinna bekänner sedan att hon är en av hennes avkommor och erbjuder sig att följa med dig till Maupassants grav. Du måste då bestämma dig om du väljer att följa med henne eller inte.

På den vackra kyrkogården i Montparnasse hittar man gravar tillhörande många av de författare som i stor utsträckning skrev om döden: Baudelaire, Banville, Beckett, Ionesco, Cioran, Cortázar, Vallejo, Duras och Sontag är alla begravda här och har mest troligt vilda fester tillsammans i tomrummet. I den judiska sektionen hittar du den framlidne och fantastiske Serge Gainsbourg vars lilla familjegrav alltid är täckt av blommor, kramdjur, tunnelbanebiljetter, inköpslistor, spritflaskor och många fler hjärtliga och lekfulla erbjudanden som förnyas varje morgon utan undantag.

För besökare som utforskat gatorna i det bohemiska Paris under mellankrigstiden eller frammanat skulpturen av Marie de Medicis i Luxemburg Garden, de vars huvuden översköljts av Fragonards bilder med en outsäglig nostalgi för den sedan länge svunna tiden eller för de som oavsiktligt kliver på marken som täcker de överväldigande katakomberna mellan det sjätte och fjortonde distriktet i staden, de som vandrar omkring med sina visioner av cigaretter från Sorbonne och Galuoises bör snubbla över det dubbla monumentet som finns i Montparnasse, ett hemligt och obegripligt utrymme vars gränser endast kan uppfattas från andra sidan graven.

Paul Oilzum

När du slinker undan liemannens långa beniga fingrar kan du vara lugn då du kommer att vila i frid i lägenheter i Paris , vilka regenbundet kontrolleras av spökjägare.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Enligt en studie av en av de mest viktigaste latinamerikanska universiteter, kan kärlek vara, åtminstone, 4 år. Vad som återstår efteråt är en känsla av ett fäste till sällskapet av ens partner.

För många människor som precis har börjat ett förhållande, vanföreställningar som kärlek varar i en livstid och allt som kommer upp som rosor på obestämd tid är vanligt. Över tiden inser många att kärlek är en törnad ros, och att bibehålla passionen i ett förhållande är inte alltid lätt.

Nu har en grupp med specialister från nationella autonoma universitetet i Mexiko, en av de största i Latinamerika, avslöjade att känslan av att vara kär varade i maximalt fyra år och är ett “tillstånd av tilfällig sinnesjukdom”. Ja, experterna klargjorde att känslomässigt fäste och sexuell attraktion är inte nödvändigtvis kopplade. Deras huvudsakliga fokus var romantisk förälskelse av typen som aktiverar kemikalier i hjärnan som ockuperar alla nervceller och gör personen galen med erotisk åtrå och känslomässig ångest.

Georgina Montemayor Flores, experten som ledde undersökningen, sa att när en person som blir förälskad, aktiveras områden i hjärnan som kontrollerar känslor men att denna hjärnaktivitet har också ett utgångsdatum.

För de flesta människor kan tidslängden av dessa variationer i hjärnans kemi försörja sig själva i fyra år, eller tills du träffar någon annan som antänder dina djupaste romantiska passioner. Efter fyra år tillsammans, vad som återstår är ett fäste till sällskapet, minnen och projekt som du delar med din partner.

Många säger att de älskar mer än en person på samma gång men, åtminstone enligt denna studie, är detta omöjligt. Det psykologiska villkoret av intensiv kärlek kan nå höjder av tvångssyndrom, därmed sa Montemayor att du kan endast älska en person åt gången.

MiLK

Om du vill att din kärlek trotsar alla odds och varar längre än 4 år, bara hyra lägenheter i Paris för en romantisk semester.

Kontakta mig 

Översatt av: Malin A
Kontakta mig